”Ett viktigt tillskott för att visa att en fossilfri sjöfart verkligen är möjlig”

För ett drygt år sedan beviljades Uppsala universitet, tillsammans med en rad näringslivsaktörer bland andra Gotlandsbolaget, finansiering för ett forskningsprojekt kring vätgas för Gotlandstrafiken.

Björn Samuelsson, forskare vid Uppsala universitet på Campus Gotland leder projektet, vars syfte är att presentera ett komplett, hållbart och tillförlitligt försörjningssystem för fossilfri vätgas som ska implementeras senast år 2030. Projektet använder Horizonfartyget som koncept för att genomföra beräkningarna.

Första året har framför allt handlat om att samla information och att bygga ut nätverket med kontakter och kompetenser för att kunna fullfölja projektets mål. Ett av de områden som projektet har fokuserat mycket på under året är frågan om hur själva bunkringen, det vill säga hur fartygen ska kunna tankas med vätgas, ska gå till.

– Historiskt när vätgas har tankats inom transportsektorn har det rört sig om några tiotals kilo. När det gäller vätgas för Gotlandstrafiken rör det sig om flera ton. Detta medför vissa fysikaliska utmaningar då vätgasen riskerar att bli för varm när denna stora volym ska fyllas snabbt, säger Björn.

Björn Samuelsson och Uppsala universitet har i samarbete med KTH genomfört ett sidoprojekt finansierat av Lighthouse för att hitta möjliga lösningar för att kyla ner gasen.

– Tillsammans med KTH har vi genomfört simuleringar på hur så här stora mängder gas ska kunna kylas ner. Resultaten från simuleringen har varit väldigt goda och vi hoppas på att kunna testa det i labbmiljö under 2023, säger Björn.

Innan själva bunkringen blir aktuell behöver produktionen av vätgas också skalas upp. Den frågan är något som kommer vara i fokus under 2023 menar Björn och förklarar:

– Under Q1 kommer vi arbeta nära OX2 för att diskutera möjliga vägar för själva vätgasproduktionen. Huvudsyftet är att få till en så ekonomiskt smart lösning som möjligt – om det betyder att själva vätgasproduktionen genomförs ute på plattformarna i en havsbaserad vindpark eller på land är frågeställningar som vi kommer vrida och vända på under våren. Det finns tydliga fördelar med båda alternativen. Vid produktion till havs kan vi använda den syrgas som uppstår vid tillverkningen av vätgas till att syresätta havsbotten. Vid en produktion på land kan spillvärmen som uppstår läggas till i fjärrvärmenätet.

Projektet pågår fram till och med utgången av 2023 och kommer slutredovisas i en rapport i början av 2024. Björn summerar vad projektet kommer fokusera på under 2023 i tre huvudsakliga områden:

1. Logistik för att bunkra vätgas till fartyg och hur vätgasen ska kylas ner.

2. Placering av vätgastillverkning – ska den ske till havs eller på land, hur stor lagringskapacitet behövs?

3. Säkerhet och lagstiftning vad gäller hanteringen av vätgas i ett hamnområde. Här kommer dialoger med myndigheter och politiker att genomföras.

– Vi har en stark tro på konceptet, självklart finns det utmaningar, men jag är helt övertygad om att det här är ett viktigt tillskott för att visa att en fossilfri sjöfart verkligen är möjligt, avslutar Björn Samuelsson.