14 mars, 2024

Flera nya krav ökar takten i sjöfartens omställning

Under 2024 träder många nya regleringar och krav i kraft som påverkar takten i sjöfartens omställning. Samtidigt arbetar flera rederier runt om i världen med teknikutveckling för att minska sina utsläpp. Fredrik Larsson, ansvarig för miljö- och klimat på Svensk Sjöfart, svarar på några frågor om vad som händer i branschen och vad som behövs för att kunna accelerera arbetet ytterligare.

 

Fredrik ser att det finns tre stora trender inom sjöfartsbranschen. För det första har regleringarna och kraven ökat kraftigt och förändringarna sker fort, vilket gör det svårt för många att navigera. För det andra pågår det flera olika strategier för att ställa om driften av fartyg – ingen one size fits all. Slutligen finns det en global trend vad gäller efterfrågan på transparens och tydlighet i utsläppsdata och jämförbarhet.  

 

”Från och med 2024 kommer sjöfarten i Europa inkluderas i EU:s utsläppshandelssystem (Emission Trading System), dessutom tillkommer en kvotplikt för bränsle. Enkelt kan man säga att det är två piskor som tvingar sjöfarten in i omställningen. Att sjöfarten kommer behöva börja betala för sina utsläpp genom utsläppshandelssystemet kommer bidra till ökade kostnader. Samtidigt kommer regleringen EU Fuel Maritime kräva att fartyg inom Europa successivt inkluderar fossilfria bränslen för sin framdrift”, säger Fredrik Larsson. 

 

Samtidigt menar Fredrik att ETS kan påverka Sverige och norra Europa mer än andra länder. Som exportberoende land med långa avstånd kommer de ökade kostnaderna för utsläpp även innebära kostnader för företag som fraktar gods och varor. För Gotland, och andra öar med färre än 200 000 invånare så som Bornholm och Medelhavsöarna finns det ett så kallat ö-undantag, fartyg som trafikerar dessa linjer kommer inkluderas i utsläppshandelssystemet först 2031. Här finns en lista på samtliga undantagna destinationer.  

 

Sjöfarten är och har länge varit beroende av fossila drivmedel för att kunna verka. Hela systemet kring den globala sjöfarten och handeln är uppbyggd kring att det är möjligt att få tillgång till samma och förhållandevis billiga bränsle över hela världen. Sett till antalet nybeställningar är fortfarande en överväldigande majoritet av fartygen byggda för fossila drivmedel.  

 

”Det finns en intressekonflikt i vad gäller den globala flottans omställning med två principiella frågor som måste hanteras. Å ena sidan finns det en diskussion om vilka bränslen som ska användas i framtidens fartyg. Å andra sidan finns det ett enormt behov av utbyggnad av infrastruktur och hantering av dessa framtida bränslen. Det skapar en ”hönan eller ägget” situation där bränsleproduktionen och infrastrukturen är beroende av att det finns köpare, på samma sätt är rederierna beroende av att det finns rätt bränsle på marknaden”, säger Fredrik Larsson.   

 

Det innebär också att rederier behöver samarbeta med hamnar och bränsleproducenter för att lyckas ställa om. Av de rederier som satsar på ny teknik ser Fredrik att det finns flera olika intressanta tekniker och bränslealternativ. Utmaningarna kring vilket bränsle beror mycket på var i världen fartygen ska gå, vilka distanser och hur bränsletillgången ser ut just där. 

 

”Vi ser nu flera exempel på hur rederierna tar fram koncept och fartyg för omställningen, med en stor blandning av tekniker: alltifrån e-bränslen som metanol, ammoniak och gasdrift till vind(segel) och elektrifiering – och utvecklingen går snabbt. Tyvärr ser vi inte samma visioner för de svenska hamnarna, där det fortfarande finns utmaningar att kunna koppla upp sig till landström överallt”, säger Fredrik Larsson. 

 

Globalt sett finns det flera lovande teknikprojekt som kommer just från Sverige. Gotlandstrafiken som är en fartygslinje som dagligen trafikerar samma sträcka har vissa särskilda förutsättningar. Även om utvecklingen är beroende av vad som händer på världsmarknaden går det att skapa egna lösningar för den egna trafiken. 

 

”Gotlandsbolagets Horizonserie och engagemang kring alltifrån bränsleproduktion till infrastruktur i hamn är ett av de mest spännande projekten, och det är kul att se hur allt fler refererar till Sverige som ledande inom sjöfartens omställning”, säger Fredrik Larsson. 

 

Slutligen ser Fredrik att det finns fyra steg framåt för att sjöfarten ska minska sina utsläpp så mycket som möjligt, så effektivt som möjligt: 

  1. Energieffektivisering. Givet den brist det finns på tillgänglig hållbar energi är det viktigt att energieffektivisera överfarterna så mycket som möjligt. 
  2. Elektrifiera där det går. Mindre fartyg på kortare sträckor kan ofta elektrifiera hela eller delar av överfarten. 
  3. Global prismekanism. En kraftig världsomspännande prismekanism som tvingar de som släpper ut att också betala för sina utsläpp. Det ger incitament till att använda mer hållbara bränslen.  
  4. Krav på hållbara bränslen: en plikt om krav på fossilfria bränslen driver på för ökad produktion och möjliggör snabbare omställning.