”Sverige har alla förutsättningar för att ta ledartröjan inom grön vätgasproduktion”

Vätgas är en nyckelkomponent i omställningen till ett klimatneutralt samhälle för många branscher – särskilt för områden som inte kan direktelektrifieras. Vi har pratat med vätgasexperten Kajsa Ryttberg-Wallgren, EVP & Head of Growth & Hydrogen Business på H2GreenSteel, om vätgasens potential för sjöfartens omställning.

Vilken roll kommer vätgasen spela för omställningen?

Vätgas i sig är inget nytt – det har använts länge och är faktiskt en av de vanligaste industrigaserna som används idag. Men det är först nu som den börjar framställas i stor skala genom elektrolys och förnyelsebar el . Tack vare den utvecklingen så har vätgas nu möjligheten att spela en viktig roll för de sektorer som inte kan direktelektrifieras, exempelvis med hjälp av batterier. Sjöfarten är ett bra sådant exempel, där det skulle krävas otroligt stora mängder batterier för medellånga och längre distanser, här är vätgas ett mycket fördelaktigt bränslealternativ. Vätgas utgör även grunden för andra fossilfria bränslen, så som ammoniak och e-metanol, som kan använndas i sjöfarten.

Vad är de främsta anledningarna till att förespråka vätgas som drivmedel inom sjöfarten?

Vätgas för sjöfarten har stor potential  för medellånga distanser. Beroende på var produktionen sker, och därmed hur långt vätgasen ska transporteras, tror jag vi kommer se olika aktörer välja antingen mellan ren vätgas eller bränslen som framställs genom vätgas, så som ammoniak och e-metanol. Vid medellånga distanser kommer vätgas vara fördelaktigt, men för längre interkontinentala distanser kan metanol eller ammoniak bli vanligare, då det är enklare samt billigare att transportera stora mängder av dessa bränslen.

Vilka är de största utmaningarna för att skala upp vätgasproduktionen och användandet?

Den största utmaningen här och nu är var vätgasen ska produceras, och hur den ska produceras. Grundproblemet är egentligen att det kan vara utmanande att producera vätgasen där den sedan ska användas vilket innebär att stora mängder vätgas behöver transporteras – vilket är kostsamt. I teorin så blir produktionen billigare ju närmre själva elkällan som själva vätgasproduktionen är, och elpriset är avgörande för vilken produktionskostnad en producent kan nå.

Hur ska infrastrukturen byggas upp?

Sverige har alla förutsättningar för att bli ledande inom grön vätgasproduktion. Vi har kompetensen, fokus på den gröna omställningen och naturresurserna som krävs. Den del av kedjan som vi behöver utveckla mer är själva elektrolysprocessen där vi idag inte har några stora elektrolysörföretag i Sverige, jämfört med bränsleceller där Sverige ligger bra till. Men vi har goda förutsättningar med nära samarbeten mellan akademin och näringslivet.

I den mån det är möjligt bör vätgasproduktionen ske i närheten av var den ska användas och så nära energikällan som möjligt. För längre transportsträckor är pipeline det mest kostnadseffektiva på lång sikt – kortsiktigt är det dock en stor investering som tar tid innan den finns på plats.

Med det sagt, när infrastrukturen har utvecklats och byggts ut och produktionen har skalats upp är jag övertygad om att vätgas kommer vara en viktig pusselbit för sjöfartens omställning.