Ingen enkel lösning – men tiden är knapp för fossilfri sjöfart

– Övergripande är det en bra och relativt detaljerad rapport. Den beskriver både läget och utmaningarna väl, och många av förslagen ligger i linje med det vi i branschen har lyft, säger Fredrik Larsson, ansvarig för miljö-, klimat- och energifrågor på Svensk Sjöfart.

Fredrik välkomnar särskilt att Energimyndigheten betonar teknikneutralitet.

– Sjöfarten har enorma energibehov som i dag tillgodoses av fossila bränslen. De är billiga, energitäta och tillgängliga överallt – men har en stor klimatpåverkan. Vi måste fasa ut dem, trots att de på många sätt är fantastiska bränslen. Problemet är att det inte finns något enskilt alternativ som ensamt kan ersätta behovet.

I stället krävs flera parallella lösningar.

– Biogas, biodrivmedel, elektrifiering både i drift och vid kaj, förnybara bränslen som metanol – alla alternativ har för- och nackdelar. Därför är det avgörande att behålla ett öppet sinne och se omställningen ur ett systemperspektiv, så att vi inte skapar nya miljöproblem någon annanstans, säger Larsson.

Samma komplexitet lyfts fram i Energimyndighetens analys. Angelina Björklund, utredningsledare för uppdraget, betonar att sjöfarten är en särskilt svår sektor att ställa om – och att tempot riskerar att bli för lågt utan stöd.

– Det viktigaste vi visar är vad som faktiskt behövs för att få fart på omställningen. Sjöfarten är bred, internationell och har väldigt olika behov, men det gemensamma är att investeringarna är stora. Få aktörer vågar ta risken att vara först med att ställa om utan stöd, säger hon.

Därför föreslår Energimyndigheten ett särskilt stödprogram för sjöfartens omställning – något som i dag saknas.

– Det finns Klimatklivet och Industriklivet, men de är inte anpassade för sjöfarten. Klimatklivet är svårt att konkurrera inom eftersom investeringarna är så kapitalkrävande, och Industriklivet riktar sig till industrin. I praktiken finns inget direkt stöd till sjöfarten i dag.

Det föreslagna stödet ska enligt Björklund omfatta både finansiella medel och mer mjuka insatser.

– Det handlar om stöd till fartyg och infrastruktur, till exempel i hamnar, men också om nätverkande, samordning och erfarenhetsutbyte. Att samla aktörer från hela värdekedjan kan minska riskerna och påskynda lärandet.

Både myndigheten och branschen pekar ut möjligheten till landström i hamnar som särskilt brådskande, inte minst inför EU:s krav från 2029.

– Det är positivt att rapporten lyfter behovet av omedelbart stöd till landström, men fokus ligger främst på att uppfylla EU:s minimikrav. Vår uppfattning är att alla fartyg, inte bara vissa kategorier, borde kunna ansluta till landström vid kaj. Där finns stora utsläppsminskningar att hämta, säger Fredrik Larsson.

Finansieringen är en annan central fråga. Sjöfarten omfattas nu av EU:s utsläppshandelssystem, ETS.

– De intäkterna är tänkta att gå till klimatåtgärder, men det är oklart hur de ska användas. Vi vill se att pengarna snabbare kommer tillbaka till sjöfarten, till exempel till landström, klimatstöd och forskning, säger Larsson.

Angelina Björklund instämmer i behovet av tydlig politisk uppföljning.

– Vi har lämnat ett konkret beslutsunderlag till regeringen och ser gärna att vi får ett uppdrag att ta nästa steg och utforma stödet mer i detalj. Ska omställningen gå snabbare behöver vi agera nu.

Avslutningsvis lyfter Svensk Sjöfart ett område som fått för lite uppmärksamhet.

– Energieffektivisering är det mest effektiva vi kan göra här och nu. Den bästa energin är den vi inte behöver använda. Det borde vara en självklar del av framtida stödprogram, säger Fredrik Larsson.

Läs Energimyndighetens rapport.