24 februari, 2026

Sjöfarten enig om klimatmål – färdplan mot fossilfritt

Sjöfarten har länge varit ryggraden för Sveriges handel med omvärlden och för vårt välstånd. Över 90 procent av vår import och export går via sjöfarten någon gång i transportkedjan, något som de flesta svenskar inte behöver reflektera kring. Men nu står den svenska sjöfarten inför sin kanske största utmaning någonsin: att bli klimatneutral till 2050, ett mål som satts upp av FN:s internationella sjöfartsorganisation IMO. Och redan 2040 ska utsläppen ha minskat med 80 procent jämfört med 2008.

Från lanseringen av klimatfärdplanen.

 

För att nå målen måste stora delar av systemet ställas om: hur transporter planeras, hur fartyg byggs och drivs, hamnarnas logistik och hur bränslen framställs och distribueras. Det är huvudbudskapet i den färdplan som Svensk Sjöfart har tagit fram. Planen visar vägen från snabba åtgärder som kan genomföras här och nu, till mer genomgripande förändringar på längre sikt.

 

Enligt Henry Hammarström, senior energi- och klimatstrateg på Gotland Tech Development och del av den arbetsgrupp som tagit fram planen, är den breda samsynen kring klimatfärdplanen en stor framgång.

 

– Det här är en grundligt genomarbetad färdplan som hela den svenska sjöfarten kan enas kring. Alla kan faktiskt lägga sin hand på dokumentet, och det är inte särskilt vanligt i den här typen av frågor, säger han.

 

Arbetet med färdplanen har inneburit många diskussioner och remisser, och alla frågor har inte varit helt okontroversiella. En av de tydligaste skiljelinjerna har handlat om synen på teknikval, inte minst CCS-tekniken.

 

– Vissa menar att man kan fortsätta använda fossila bränslen om man kombinerar det med CCS, andra säger tvärtom: att vi aldrig kommer bort från fossilt om vi går den vägen. Det är en klassisk stridsfråga, säger Henry Hammarström.

 

Därför har arbetsgruppen inte låst sig vid specifika tekniska lösningar. I stället har de fokuserat på vilka åtgärder som faktiskt behöver göras för att planen ska bli mer långsiktig och användbar för fler. Enligt Henry Hammarström är färdplanens viktigaste funktion att skapa en gemensam målbild.

 

– Processen har varit demokratisk och tagit tid, men det är också därför färdplanen har fått så stark förankring. Den öppnar upp för mer samarbete, både mellan rederier och med andra aktörer i värdekedjan, säger han.

 

Konkurrenskraften pekas ut som en central fråga för omställningen till en fossilfri sjöfart. Det gäller särskilt för rederier som trafikerar internationella vatten då högre klimatambitioner innebär ökade kostnader.

 

– Ett rederi som är grönare och därmed dyrare riskerar sämre konkurrenskraft jämfört med aktörer som inte omfattas av samma krav. Det är en stor utmaning, säger Hammarström.

 

Samtidigt kan spelplanen förändras snabbt. Ett exempel är EU-regelverket FuelEU Maritime som skapar ekonomiska incitament som främjar omställningen. Regelverket möjliggör för rederier med fartyg som är byggda för fossilfri drift att kunna erbjuda andra aktörer att ta del av utsläppsminskningarna.

 

– Utsläppsrätterna ger nu en fördel till dem som minskar sina utsläpp. Inom tio år kommer det sannolikt vara dyrare att släppa ut än att betala för fossilfritt, åtminstone inom EU, säger Henry Hammarström.

 

För att uppnå klimatmålen krävs investeringar, både från rederierna och från samhället. Ett fartyg har en lång livslängd, vilket gör tekniska vägval långsiktiga och kapitalkrävande – men investeringarna stannar inte vid fartygen. Tillgången till fossilfria bränslen är avgörande, och här krävs ett nytt sätt att arbeta.

 

– Rederier kan inte längre bara ringa och beställa bränsle som vi gjort tidigare. Vi måste engagera oss, investera i produktionen eller teckna långsiktiga avtal som gör att andra vågar investera. Det handlar om att bygga värdekedjor, inte stuprör, säger Hammarström.

 

För att inte klimatambitionerna ska slå mot konkurrenskraften behövs tydliga spelregler, och här blir politikens roll central. Hammarström efterfrågar snabbare tillståndsprocesser, utbyggda elnät och fungerande landel i hamnarna. Här skulle ett riktat investeringsstöd till sjöfarten behövas.

 

– Ett fartyg lever i 30–40 år. I vissa fall måste staten våga gå in och stötta ny teknik. Vi har Industriklivet – varför inte ett Sjöfartskliv?

 

Svensk sjöfarts klimatfärdplan pekar ut vad som krävs för att nå fossil- och klimatneutral sjöfart till 2050. Den ska fungera som ett gemensamt verktyg, både för beslutsfattare och för föreningens medlemmar.

 

– Det här är våra gemensamma ord för hur omställningen kan ske på ett så bra sätt som möjligt. En tydlig strategi, med konkreta åtgärder.

 

Att planen lanseras i en tid av ekonomisk och geopolitisk turbulens ser Hammarström som något positivt. Medan omställningen i andra branscher ofta får stort utrymme i debatten, menar han att sjöfarten nu tar plats på allvar.

 

– Jag ser planen som ett ljus i tunneln. Det har varit knäpptyst länge, men nu är det slut med det.

 

 

Klimatfärdplanens mål: 

  • Klimatneutralitet till 2050 
  • 80% minskade utsläpp till 2040 jämfört med 2008
     

Sammanfattning av vägen dit: 

  • Energieffektivisering och smartare drift 
  • Övergång till fossilfria bränslen 
  • Utbyggd el- och infrastruktur för laddning i hamnar 
  • Innovation, investeringar och långsiktiga spelregler 

 

Läs klimatfärdplanen här.