Ny forskning på Gotland ska minska övergödningen i Östersjön

Kärnan i projektet är att undersöka om en ny metod baserad på aktiverad kalksten kan bidra till att minska internbelastningen. Det är den näring som redan finns lagrad i havets bottnar och som kontinuerligt läcker ut och förvärrar övergödningen. 

– Det vi vill göra är att minska övergödningen i Östersjön genom att fånga upp fosfor som läcker från de syrefattiga och döda bottnarna. När bottnarna blir syrefria förlorar de sin förmåga att binda fosfor, vilket gör att näringsämnen frigörs och driver på algblomning och ytterligare syrebrist, säger Dr Eva Björkman från Levande Hav AB, ett spin-off företag från Stockholms universitet som arbetar för att minska övergödningen av Östersjön. 

Metoden bygger på att använda restmaterial från kalkindustrin, ett material som idag ligger i stora deponier på Gotland utan att användas. Den aktiva kalkstenen har egenskaper som gör att den effektivt kan binda fosfor. Dessa egenskaper får restmaterialet genom upphettning i höga temperaturer.  

– Tanken är att det ska kunna spridas på havsbotten för att binda fosforn och minska det övergödningsdrivande fosforläckaget till vattnet, säger Eva Björkman.  

Så går forskningen till i praktiken 

Projektet inleds under våren med en testfas i två gotländska vikar: Nisseviken och Burgsvik. Här ska forskare samla in vatten- och sedimentprover för att avgöra om förutsättningarna är rätta för att använda tekniken. 

– Det första året handlar om att förstå platserna och samla in data. Vi tittar på om områdena är lämpliga för behandling och hur platsernas tillstånd ser ut idag. Själva kalken lägger vi inte ut ännu, det blir ett senare steg om resultatet är lovande, säger Fanny Tham Ratz vice vd för Race For The Baltic som är initiativtagare till forskningsprojektet. 

Utöver tester i vikarna planeras också ett försök med en så kallad fosforfälla i ett vattendrag i området, där den aktiverade kalken placeras på botten för att binda fosfor och hindra den att nå havet. 

Datainsamlingen sker genom analyser av både vatten och sediment. Genom att jämföra halter av fosfor över tid kan forskarna se förändringar i näringstillförsel under året i vikarna. Samtidigt följs den ekologiska statusen i vikarna upp, även om det är mer komplext i öppna kustmiljöer där vatten ständigt byts ut.  

Projektet sker i nära dialog med Länsstyrelsen Gotland, som också är en viktig mottagare av resultaten. 

– För oss är det centralt att Länsstyrelsen är med tidigt och att de också är intresserade av projektet. Om metoden visar sig fungera kan det bli ett konkret verktyg för att förbättra miljön i fler vikar, både på Gotland och längs andra delar av Östersjökusten, säger Fanny Tham Ratz. 

Ett viktigt arbete för Östersjöns framtid 

Behovet av att hitta lösningar för att minska övergödningen är stort. Idag saknar många kustvikar god ekologisk status, och övergödningen fortsätter att påverka både ekosystem och fiskbestånd negativt. En stor del av problemet ligger just i den historiska belastningen, den näring som släppts ut under lång tid och hamnat i sedimentet på botten – och som nu frigörs succesivt på grund av utbredningen av de döda havsbottnarna. 

– Om vi inte gör något riskerar vi att förlora både växtliv och fiske, de syrefria bottnarna breder ut sig och det påverkar hela ekosystemet. Inget kan leva när bottnarna dör, säger Eva Björkman.

Förhoppningen är att projektet ska ge mätbara resultat, till exempel hur mycket fosfor som kan bindas per hektar, och lägga grunden för att skala upp. Redan nästa år kan de första behandlingarna bli aktuella, men enligt Fanny och Eva dröjer det sannolikt två till tre år innan man fullt kan utvärdera effekten. 

Om resultaten är positiva är nästa steg att söka nödvändiga tillstånd och involvera både industri och myndigheter för att skala upp användningen. Då finns också potential att använda Gotlands egna resurser i form av restprodukter från kalkindustrin, som en del av lösningen på ett regionalt och internationellt miljöproblem. 

– Det fina i det här är att vi i princip tar material från Gotland och för tillbaka det till Östersjön, varifrån Gotland en gång kom. Det är en naturlig lösning på ett mycket komplext problem, säger Eva Björkman.